enjonna

I tre dagar till räknar vi vår sons ålder som månader, 17 månader. Första tiden räknar man veckor, men sen när det blir för jobbigt går man över till månader och därefter år, tydligen. Jag vill inte direkt påstå att jag tycker det är särskillt jobbigt att räkna månader ännu utan jag känner väl mer att det gärna får stoppa här, vid just 17 månader så att jag slipper gå över och räkna år. 1,5 år. Galet. För 368 dagar sedan va vår pågrarackare just fylllda 6 månader och vi hade all tid i världen, trodde jag. Vips, ett år senare, undrar jag precis som alla andra var min föräldrarledighet tog vägen. Missförstå mig rätt, jag vill inte byta ut denna tidsepok vi befinner oss i just nu mot något annat i världen, men bara en liten gnutta tillbakaspolning hade varit ljuvligt.

 

Den blivande 1,5 års killen har utvecklats otroligt mycket sedan 1 års dagen och jag vill väl återigen inte direkt påstå att jag hunnit med. Han trivs på förskolan. Är inte tyst en sekund. Klättrar ÖVERALLT. Är glad när han får som han vill. Tycker om Bolibompa. Hanterar en Ipad bättre än sina föräldrar. Skulle kunna leva på frukt. Vill alltid gå ut utan jacka och skor. Ja, det mesta prickar väl just denna underbara ålder.

 

Och. Om jag nu ändå måste gå över till att besvara åldersfrågan med år så tycker jag att det kan bli dax att få gå över att handla kläder på POJKavdelningen också och slippa Babyutbudet med diverse bodysar. Min pojke är för stor för bodysar. Han är 1,5 år. Snart.